Författare: Vernonica Roth
Serie: Divergent #3
Språk: Engelska
Antal Sidor: 526
Utgiven: Oktober 2013
Beskrivning från Goodreads:
The faction-based society that Tris Prior once believed in is shattered—fractured by violence and power struggles and scarred by loss and betrayal. So when offered a chance to explore the world past the limits she’s known, Tris is ready. Perhaps beyond the fence, she and Tobias will find a simple new life together, free from complicated lies, tangled loyalties, and painful memories. But Tris’s new reality is even more alarming than the one she left behind. Old discoveries are quickly rendered meaningless. Explosive new truths change the hearts of those she loves. And once again, Tris must battle to comprehend the complexities of human nature—and of herself—while facing impossible choices about courage, allegiance, sacrifice, and love.
Kommentarer:
Det är riktigt svårt att försöka samla tankarna och få ihop en vettig recension. När jag tänker tillbaka på själva historien och min läsning är det så mycket blandade känslor. Jag är sjukt ledsen över att serien är slut men samtidigt är det skönt att äntligen får ett avslut. Sen är jag lite arg för att jag tycker att boken inte alls höll måttet rakt igenom samtidigt som jag tycker det var sjukt spännande, ja ni ser det är väldigt mycket mixade känslor.
Betyg 8/10
Andra böcker i serien:
1. Divergent
2. Insurgent
3. Allegiant
Mellanböcker:
0.1 The Transfer
0.2 The Initiate: A Divergent Story
0.3 The Son: A Divergent Story
0.4 The Traitor: A Divergent Story
Kommentarer:
Det är riktigt svårt att försöka samla tankarna och få ihop en vettig recension. När jag tänker tillbaka på själva historien och min läsning är det så mycket blandade känslor. Jag är sjukt ledsen över att serien är slut men samtidigt är det skönt att äntligen får ett avslut. Sen är jag lite arg för att jag tycker att boken inte alls höll måttet rakt igenom samtidigt som jag tycker det var sjukt spännande, ja ni ser det är väldigt mycket mixade känslor.
Men trots att jag tycker att Allegiant är den svagaste av de tre böckerna är den fortfarande väldigt bra. Det är ett högt tempo, mycket action och det driv som finns i de två tidigare böckerna finns även med här, dock inte lika påtagligt hela tiden. Jag var inte tvungen att läsa vidare hela tiden utan kunde med rätt gott samvete lägga ifrån mig boken och göra andra saker. (utom såklart i slutet..). Ett av det större irritationsmomenten för mig var att jag fick känslan av att Roth hade stressat sig igenom handlingen lite, många av det stora händelserna fick inte tillräckligt med plats och utrymme och det gick så snabbt ibland att man inte hann reflekterar över vad som verkligen hände och bearbeta det.
Men det är absolut ett bra avslut till en fantastisk serie. Det är en serie som har en speciell plats i mitt hjärta och jag ser verkligen fram att få läsa om alla böcker om ett tag och återigen förlorar mig i den underbara och spännande värld som Veronica Roth har lyckats skapa.
Här nedanför kommer nu MASSIVA spoilers: LÄS INTE VIDARE om ni inte har läst ALLEGIANT!
- Ja vad ska man säga om Tris död? Jag är sjukt imponerad över att Roth verkligen vågade! Det är inte ofta någon vågar ta död på huvudkaraktären, kan tänka mig att folk är sjukt arga på henne nu.. :) Det är så klart jag med! Jag fick läsa om scenen några gånger och inte ens då trodde jag att det var sant. Jag trodde hela tiden att hon skulle vakna upp. Men det hände ju aldrig! Väldigt ledsamt.
- Men vad hände med Tobias? Det förstörde så mycket när man fick läsa hans POV. Han var inte alls lika smart, snäll och stark som han först gav sken att att vara i den första boken. Visst fanns det irriterade faktorer i Insurgent men jag hoppade verkligen det skulle vända i den här boken, istället blev det bara värre. Inte lite besviken. Visst blev det bättre i slutet men om man tänker tillbaka på Four som man lärde känna i Divergent och Tobias i Allegiant är det ju en gigantisk skillnad.
- Hur vågar Roth döda typ alla sina karaktärer???! Jag trodde verkligen inte att många av dem skulle dö. Speciellt inte Tori och Uriah! Så himla tråkigt. Toris död kändes så onödig. Skjuten i mörkret? Vad fanns det för anledning till det. (inte lite arg..). Uriahs död kan jag inte tänka på utan att bli irriterad. Klart han skulle bli skadad i explosionen men var han tvungen att dö av de skadorna? Hm ibland kändes det som om Roth dödade karaktärer bara för att.
“I fell in love with him. But I don't just stay with him by default as if there's no one else available to me. I stay with him because I choose to, every day that I wake up, every day that we fight or lie to each other or disappoint each other. I choose him over and over again, and he chooses me.”
Betyg 8/10
Andra böcker i serien:
1. Divergent
2. Insurgent
3. Allegiant
Mellanböcker:
0.1 The Transfer
0.2 The Initiate: A Divergent Story
0.3 The Son: A Divergent Story
0.4 The Traitor: A Divergent Story
Jag blev faktiskt väldigt besviken på Allegiant, kanske för att jag hade otroligt höga förväntningar på den här boken, som jag inte tycker att den svarade upp till. Roth har liksom klämt in så mycket handling i en och samma bok att karaktärerna blev lidande. Väldigt synd! Det blev lite för stort och för rörigt, och jag gillade inte heller att hon skrev från Tobias POV. Visst var det en okej avslutning... Men jag hade förväntat mig så mycket mer.
SvaraRaderaJag hade svårt för Tobias synvinkel, just därför att det inte alls stämde med de intryck jag hade fått av honom tidigare. Det kändes som en enorm förändring från första boken, som jag inte känner att vi fick någon bakgrund till under berättelsens lopp. Ändå var det han som gav mig bland de starkaste känsloupplevelserna i boken.
SvaraRaderaHåller verkligen med om allt i spoilerdelen. Speciellt den sista, känns bara så onödigt för egentligen tillförde det ju inte särskilt mycket. Och det citatet fastnade mest hos mig också.
SvaraRaderaGillar dock boken väldigt mycket och jag tycker att slutet är fantastiskt rörande.
Jag har svårt att samla ihop mina känslor för Allegiant - läste ut den i förmiddags och satt och grät de sista femtio sidorna. Tyckte första halvan av boken var en aning seg, och det hände inte så mycket, precis som du nämner tycker jag att Toris död var onödig (för vad, det förändrade ingenting...). Personligen gillade jag att den är berättad ur både Tris och Tobias POV, och slutet var fantastiskt, och hemskt, och sorgligt. Kan inte riktigt greppa det.
SvaraRadera